Har man en gång förstått hur illa djuren på vår planet behandlas så är det svårt att blunda för det i fortsättningen.
Det finns ingen återvändo. Man har öppnat en dörr som aldrig kan stängas igen.
Jag känner mig... Upplyst. Och väldigt väldigt nedstämd. På samma gång.
För jag har förstått hur mycket djuren lider. Och hur lite folk bryr sig om dem.
Känner mig ensam... Vet inte vad jag ska göra av alla känslor som plötsligt bara är där. Känner mig så extremt hjälplös.
Att jag började engagera mig i Djurrättsalliansen var bra, jag träffar människor som tänker som jag! Samtidigt är jag rädd för mina egna tankar om de människor som inte bryr sig om djuren. Hur ska jag hantera dem? Tycka om dem? Bemöta dem? De är ju samma människor, det är jag som har förändrats.
Knepigt idag....jätteknepigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar