Metro photochallenge 2012

Är med i tävlingen igen för 4:e året. Hoppas såklart att någon av mina bilder blir uppmärksammade!

Älskar att fotografera!

Första jobbpasset på Dramaten!

Hej Dramaten, kul att ses igen efter 5 månaders uppehåll!

Tänk vad det är skönt att jobba lite igen!

Hoppas lilla Siri håller sig nöjd med pappa och mjölkersättning... Annars får han väl knalla Nybrogatan ner så jag kan amma henne bakom kulisserna:-)

Lavemangmorgon

Sonen är ofta förstoppad så vi gav lavemang idag. Roligare morgonsysslor finns kan jag lova. Men han var grymt duktig, låg stilla och gjorde som vi sa och lavemanget fick önskad effekt!

Hoppas slippa ge detta igen! Nu får han movicol som ska mjuka upp avföringen.

Det här med 3-åringar och bajs verkar vara ett allmänt problem.
Trotsåldern och förstoppning går inte riktigt bra i hand...
"Nej jag vill inte bajsa". Ett trotsigt barn som vägrar bajsa och håller sig i en vecka,hur löser man det?

Lavemang...

Har fått ett bajsschema av doktorn:-) Ska föra dagbok över sonens toalettbesök.

Så är det att vara mamma. Man lär sig göra saker som man aldrig trodde att man skulle göra.

En sliten morsa är ingen bra morsa

Därför gick jag med Siri till gymmet idag!! Core mamma på Friskis&svettis är riktigt kul! Har tränat fem gånger sammanlagt och tänker träna core ett bra tag framåt, mina stackars magmuskler är försvagade.

Sommarn 2013 ska jag gå på stranden och INGEN ska kunna ana att jag har fött två barn! Tänker fixa en smashing body så att jag orkar handla tunga kassar mat, bära båda kidsen samtidigt uppför trappan, städa och tvätta kläder, studera, hänga i lekparken, spela fotboll, jaga Assar, jaga Siri, bära sambon när han inte orkar gå( han är ju några år äldre...) nä...Skoja bara. Men helt ärligt.. Det tar energi och muskelstyrka att vara förälder.

Boktips!!

Min kollega på Dramaten, Sophie har författat denna bok! Spring nu ut och köp den!!

Allt för dig Siri

Hemma efter en lååång,blöt, fuktig å tråkig promenad på djurgården. Siri, hon vars skull jag gick ut för, var KLARVAKEN hela promenaden på 2 timmar. Hon låg och blickade upp mot himlen med nappen i munnen och verkade tänka" bäst jag håller mig vaken ett tag till så att mamma får promenera ifred". Och själv tänkte jag "Men sov då jänta, sov!"

Vi blir med bil!

På onsdag ska min käre sambo åka till Göteborg och hämta vår rostiga bil! Ser fram emot att bli med bil! Har så många planer för den!

Vi ska laga rosten, övningsköra, åka på utflykter, kunna hälsa på syrran, och inte allra minst så kommer Assar bli överlycklig!

En RIKTIG bil!

Super power glasses

Den här låten är riktigt bra, om jag får säga det själv!



Jag har ju en del hits på lager! Och videon är rätt kul den med, har gjort den själv, såklart.



Som det kontrollfreak jag är så måste jag göra allt själv....

Från Akalla till Östermalm

Min mamma bor i Norrland. Som snabbast tar det 8 timmar dit från Stockholm, med flyg och buss.

Ibland längtar jag mig galen upp till Norr, bland renar, norrsken, älvar, exotism...
Men sedan börjar jag tänka på björnar, mygg, lappsjukan och då känns Östermalm ok, fast bara ok.

Jag fattar inte grejen med Östermalm! Varför vill folk bo här? Det är så tråkiga affärer här och människorna är rätt stiffa. Jo, faktiskt, det är inga fördomar. Jag hänger i humlegårdens parklek varje dag och har försökt småsnacka me folk men det blir så tråkiga konversationer!!! Är lite smått uttråkad av området helt ärligt.

Faktiskt känner jag mig som en outsider många gånger. Vad har vi gemensamt?
Jag har ingen bugaboo vagn.
Inga märkeskläder.
Ingen botox eller silikon i kroppen.
Inte intresserad av att prata om shopping eller bästa didrikssonoverallen... Nä usch.. Boring! Varför leder samtalen inte någonstans bortom det stereotypa, jag känner mig understimulerad!

Kanske är det för att jag är uppvuxen i Akalla, jag är en förortstjej som hamnat på Östermalm av en slump. Akalla- Östermalm, en klassresa, hell no! Allt är precis likadant,jag är likadan, nästan. Lite äldre och klokare bara. Råkade hamna här. Kunde varit mycket värre, såklart!
Akalla var ingen höjdare heller minns jag.
Fast där man växer upp har man såklart känslomässiga band till. Älskar Akalla by, Nystad, järvafältet, granholmstippen...Till och med Sibeliusgången har sin charm med sina brunblå kolosser till hus, orangevita kolosser, betongen, multikulti...jalla habibi...

 akalla som jag minns det

Rostig bil

Har aldrig funderat så mycket över rostiga bilar som idag. Brukar aldrig tänka på bilar överhuvudtaget.
Eller jo... Brukar svära över bilarna på valhallavägen som aldrig stannar vid övergångsstället.
Men nu är det så att jag har blivit erbjuden en bil. Eller, jag och min sambo har blivit erbjudna bilen, min sambo är den med körkortet:-)

Det är en volkswagen golf variant från 1997. Bara gått 14 000 mil och haft en ägare... Vi borde slå till, egentligen. Men min sambo velar. Dyrt med bil. Och han vill inte ha en rostig bil. Så då måste vi laga rosten och det kostar!

Suck, får huvudvärk av att fundera utan att komma fram till hur vi ska göra...
I- landsproblem, I know...

Men är det så hemskt med lite rost? Jag bryr mig inte om lite rost på bilen! Vi kan vara de enda på Östermalm med rostig bil, vi sticker ju redan ut som det är så vi kan lika gärna köra vidare på samma stuk.

Ja... Nu hänger det på min sambo.. Måste nog bearbeta honom lite...
Lägger upp en bild på bilen så länge.

Godnatt

stålmorsan

Det finns många stålmorsor där ute.

Vad menas med det då? En stålmorsa, är det som en tigermamma, en mamma hård som stål?

Nej, inte alls. När jag säger stålmorsa så menar jag en mamma som älskar sina barn, sätter dem i första hand, jobbar och sliter, möter många motgångar men ger inte upp, tar hela ansvaret för kidsen själv(även om pappan är med i bilden), behåller sina drömmar och ger inte upp dem men kan lägga dem åt sidan för stunden, om det behövs, för kidsens skull. Det är, vad jag kallar, en stålmorsa. 

Och jag är en stålmorsa.

Jag har två barn, Siri 4 månader och Assar 3 år. De är mina barn men sina egna. Jag brinner för dem.

Innan jag fick barn brann jag bara för en enda sak, musiken. Jag satt uppe varje natt och gjorde musik, skrev låtar. Minns hur jag spenderade nätterna med en prilla rapé i läppen framför datorn i totalmörker, endast dataskärmens sken som måste ha lyst upp mitt ansikte och irriterat mina ögon. Jag sjöng/viskade in låtarna och det kom att bli min sångstil...ah....älskar att tänka tillbaka på hur det var, hur det ska bli igen när kidsen är lite äldre, fast utan prillan i läppen helst.

Men prio ett just nu är kidsen, att de mår bra, får det de behöver och prio två är plugget, måste bli klar med komvux!!

Sen tänker jag skaffa en akademisk utbildning..... :-) vad det blir återstår att se....