tisdag 29 januari 2013

Tidsoptimist? Nej tack!

Man ska inte blogga när man är rasande. Orden kan bli en aning hårda och kanske ångrar man sig efteråt, men....

Nu är jag ARG! Jag hatar tiden! Klockan alltså, den där uppfinningen som säger att dygnet är 24 timmar långt och som styr hela ens vardag.
Jag har inga som helst problem att hålla tider. Jag är till och med en sådan där person som ofta är för tidig. Tills den dagen jag fick barn. Då blev det svårare att hålla tiden men det går ändå rätt bra.

Tyvärr finns det människor som inte alls kan passa tider. De vet liksom inte hur man gör! Det är en mardröm.
Att vänta och vänta och vänta. Stirra ut genom fönstret, kolla klockan, kolla mobilen, börjar bli lätt otålig, minuterna går och ingen kommer.... Jag klarar inte av det. Vill du knäcka mig- säg en tid och dyk inte upp.
Låt mig stå där och undra var du är.. Lämna mig med allt som ska fixas.

Om man är sen kan man väl ringa? Kommunicera? Ska det vara så svårt? Varför?

Denna dag är.. En riktig skitdag.

Tack och lov är jag i tvättstugan nu och stirrar på kläderna som snurrar runt runt och det kluckande och lugnande ljudet av vatten och maskinljud. Det är som terapi. Den form av terapi som man får nöja sig med som fattiglapp.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar