Min syster är speciell. Älskvärd på så många sätt men så svår att komma nära. Ibland orkar jag inte med henne, vill typ trycka på paus, hennes malande stämma knäcker mig. Och ibland säger hon så kloka saker, som bara en vis och gammal person kunnat berätta om. Hon är så liten och infantil, oförmögen att fungera normalt men ändå så levande och förståndig, vuxen.
Jag hade inte tänkt ha henne hos mig över julen men när personalen på gruppboendet berättade att hon skulle vara den enda boende där på julafton så skämdes jag! Klart lillasyster inte ska fira julafton själv! Hon får komma hem till oss såklart!
Jag saknar henne och när jag såg henne idag så fylldes jag av kärlek till henne. Hon är så jäkla jobbig men så fantastiskt underbar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar