måndag 24 september 2012

stålmorsan


Det finns många stålmorsor där ute.


Vad menas med det då? En stålmorsa, är det som en tigermamma, en mamma hård som stål?

Nej, inte alls. När jag säger stålmorsa så menar jag en mamma som älskar sina barn, sätter dem i första hand, jobbar och sliter, möter många motgångar men ger inte upp, tar hela ansvaret för kidsen själv(även om pappan är med i bilden), behåller sina drömmar och ger inte upp dem men kan lägga dem åt sidan för stunden, om det behövs, för kidsens skull. Det är, vad jag kallar, en stålmorsa. 

Och jag är en stålmorsa.

Jag har två barn, Siri 4 månader och Assar 3 år. De är mina barn men sina egna. Jag brinner för dem.

Innan jag fick barn brann jag bara för en enda sak, musiken. Jag satt uppe varje natt och gjorde musik, skrev låtar. Minns hur jag spenderade nätterna med en prilla rapé i läppen framför datorn i totalmörker, endast dataskärmens sken som måste ha lyst upp mitt ansikte och irriterat mina ögon. Jag sjöng/viskade in låtarna och det kom att bli min sångstil...ah....älskar att tänka tillbaka på hur det var, hur det ska bli igen när kidsen är lite äldre, fast utan prillan i läppen helst.

Men prio ett just nu är kidsen, att de mår bra, får det de behöver och prio två är plugget, måste bli klar med komvux!!

Sen tänker jag skaffa en akademisk utbildning..... :-) vad det blir återstår att se....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar