Ibland längtar jag mig galen upp till Norr, bland renar, norrsken, älvar, exotism...
Men sedan börjar jag tänka på björnar, mygg, lappsjukan och då känns Östermalm ok, fast bara ok.
Jag fattar inte grejen med Östermalm! Varför vill folk bo här? Det är så tråkiga affärer här och människorna är rätt stiffa. Jo, faktiskt, det är inga fördomar. Jag hänger i humlegårdens parklek varje dag och har försökt småsnacka me folk men det blir så tråkiga konversationer!!! Är lite smått uttråkad av området helt ärligt.
Faktiskt känner jag mig som en outsider många gånger. Vad har vi gemensamt?
Jag har ingen bugaboo vagn.
Inga märkeskläder.
Ingen botox eller silikon i kroppen.
Inte intresserad av att prata om shopping eller bästa didrikssonoverallen... Nä usch.. Boring! Varför leder samtalen inte någonstans bortom det stereotypa, jag känner mig understimulerad!
Kanske är det för att jag är uppvuxen i Akalla, jag är en förortstjej som hamnat på Östermalm av en slump. Akalla- Östermalm, en klassresa, hell no! Allt är precis likadant,jag är likadan, nästan. Lite äldre och klokare bara. Råkade hamna här. Kunde varit mycket värre, såklart!
Akalla var ingen höjdare heller minns jag.
Fast där man växer upp har man såklart känslomässiga band till. Älskar Akalla by, Nystad, järvafältet, granholmstippen...Till och med Sibeliusgången har sin charm med sina brunblå kolosser till hus, orangevita kolosser, betongen, multikulti...jalla habibi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar