Jag har blivit utbränd.
Det är lika bra att erkänna.
Kroppen är trött. Orkar inte med stress. Känner ångest. Utmattning. Kort stubin. Längtar efter att sova, länge. Skulle vilja lägga in mig själv på ett vilohem.
Känner faktiskt inte igen mig själv. Jag som alltid hade så mycket tålamod...
Nu har jag tappat det. Även nu under semestern på landet känns minsta lilla planering som ett mastodontprojekt.
Jag hoppas detta löser sig snart. Främst, för kidsens skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar